Och jag förstår att det kan verka konstigt om man bara ser det här i bloggen. Men det ni inte har sett är kampen hit! Jag började inte träna i januari t ex. Jag började träna för ca 1,5 år sedan. I början var det en kamp utan dess like. Min kropp kämpade emot och ville inte alls samarbeta. TRÄNA är du tokig, jag har ju ont!!!! Men jag kämpade på, övertränade och lärde mig av det. Hur mycket orkar just jag just idag. Jag hade svårt att acceptera till en början att jag inte kunde träna lika tungt längre. Till min stora sorg, jag älskar att lägga på mycket vikt! :) Rörelseövningar var en viktig del i träningsschemat och är det fortfarande!
Fick mycket hjälp av min PT Jessika, som helt enkelt stod bredvid och sa till mig att ta det lugnt. La upp jättebra rörelseövningar som resulterat i SÅÅ mycket bättre rörlighet!
VISST, jag tränar mycket nu! För att jag vill träna mycket, det känns bra och ger mig så mycket. Sen kanske jag måste ta lite mer hjälp än andra. Massage oftare, nålar rakt i min stackars rumpa, PT för att träna rätt, hejjarop från både vänner och bekanta.Hjälp med mat så jag äter överhuvudtaget...Jag letar hela tiden smärtlindring (ej tabletter) på olika sätt, och träning hjälper mig faktiskt med det oxå!!
Det jag har känt nu på sistone är att gruppträning och sällskap i styrketräningsrummet puschar mig mer än förut!! Förr så ville jag helst vara helt själv. Helst ingen mer på hela gymmet. Men nu är det roligare när jag har sällskap!
DET JAG BARA VILLE SÄGA ÄR: JAG HAR FIBROMYALGI SOM JAG FÖRSÖKER LÄRA MIG LEVA MED. JAG KANSKE FÅR KÄMPA MER ÄN ANDRA OCH IBLAND KÄNNS DET JÄVLIGT HOPPLÖST. MEN JAG KÄMPAR VIDARE. DET FINNS INGET ANNAT VAL!!
Du är så duktig och jag stöttar dig! ♥
SvaraRaderaTack Camilla!! :)
SvaraRadera