tisdag 8 maj 2012

Sockerutmaningen och doktorsbesök

 Igår var jag till farbror doktorn, ja eller inte farbrorn kanske...han är ju typ i min egen ålder. ;)
Pratade, började storgrina, (SKIT,)  pratade, tog blodprov och fick med en lapp att fylla i.
Dr Kent har jag ju nu varit till i några år. Vi har provat lite olika saker, och nu får vi se vad som händer denna gång. Han tyckte iallafall att jag varit duktig och att det är bra att jag tränar. Men nu behövde jag nog lite extra hjälp sa han. Håller jag ju med om...En vecka tar det innan jag får svar på proverna ang sköldkörteln. Håller tummarna att det är det. Kommer att bli jättebesviken om det blir negativt svar. För då är det ändå Fibromyalgi och ingen hjälp finns att få...:(
Just nu är jag, i samband med väderomslag och tiden i månaden som jag hatar, jättedålig. Finns inget ljus i tunneln. Svårt att förklara känslan, men det är ungefär som att gå i en ständig dimma. Man försöker uppföra sig normalt, men är liksom egentligen inte där...Mysko känsla...Smärtan gör mig rastlös samtidigt som jag är så fruktansvärt trött hela tiden och helst bara skulle vilja sova. Inget är kul utan får tvinga mig iväg och jobba och fortsätta leva normalt.
Tyvärr vet jag att intag av socker inte gör detta bättre, har ju sedan påsk slarvat med detta. Så nu måste jag försöka skärpa mig om jag ska komma ut ur dimman igen. Har gått med i sockerutmaningen. Länk nedan.
 
http://sockerfriheten.blogspot.se/2012/04/sockerutmaningen-startar-7-maj.html

Vet att det finns folk som inte förstår min titel. Kampen mot min kropp.
Och egentligen är det väl lite missvisande, eftersom det även är en kamp mot min hjärna som skickar ut fel signaler till kroppen. Så en ny titel kanske vore på sin plats...men kommer inte på ngt just nu.

Har även funderat på detta med träningen. Många som har fibro förstår inte att man tränar, att man orkar träna. Och blir ofta jättearga på sina doktorer när de föreslår träning. Men faktum är, att jag mår aldrig så bra som efter ett riktigt tufft träningspass och jag välkomnar den sköna träningsvärken som överskuggar den VANLIGA värken. JA, man känner skillnad på olika värk. Det finns även olika grader på värk i MIN kropp. Jag pratar inte för alla därute, utan enbart efter mina egna upplevelser.

 Fibrovärken finns i olika intensiteter. Den ligger alltid där, försvinner aldrig. Men man har en omkringflyttande värk. Helt plötsligt kan den vara i en hand och det gör så fruktansvärt intensivt ont att man blir paralyserad och måste hämta andan för att försöka stänga av. Paus-kontakta hjärnan-stäng av värken-fortsätta med det man höll på med. Ibland kan man stänga av på några sekunder, ibland tar det en liten stund. Detta var svårt i början när man fick symtomen, men nu när det har gått ca 10 år, så lär man sig. Man liksom nonchalerar smärtan. Den försvinner INTE, men man lär sig liksom att stänga av. Man är så van att ha smärta hela tiden, så det blir en del av livet. Även om värken alltså finns där hela tiden så vänjer man sig vid att ha ont, så till slut så höjs smärtgränsen. Detta är så jag upplever det. Sen har vi alla andra problem oxå. Men detta tar jag inte upp ngt om just nu.

Träningsvärken är riktigt skön om man jämför med fibrovärken. Därför välkomnar jag träningsvärken. Den är inte diffus i hela kroppen. Jag känner exakt vilken muskel jag har träningsvärk i. Och den överskuggar fibrovärken i just den "kroppsdelen" tillfälligt.

"Vanlig smärta" finns det ju oxå. Sån smärta som vanliga människor har. Kan vara nog så besvärligt när man skär sig i ett finger, slår huvudet i ett skåp eller sparkar tån i något. Tyvärr händer detta mig ovanligt ofta, eftersom jag lätt missbedömer och glömmer saker. Visst ja, det låg ju en kniv i diskvattnet, jag skulle ju komma ihåg det...visst ja, det är ju en hylla där. Visst ja, jag ställde ju skåpet öppet där förut. Osv osv. Blåmärken jämt och ständig. Man kan se det som om man är onormalt klantig. Ibland blir jag så less på att slå mig hela tiden så jag gråter av ilska och hopplöshet.

Ja, det var lite om smärta. Vet att det finns dom som har det värre...som är dödssjuka....eller svältande eller eller eller elller


 100-tals roliga kattbilder och hundbilder - bilder på kul och söta katter och hundar.



1 kommentar:

  1. Åh, vad jag önskar att jag kunde göra nåt för dig. Kan inte föreställa mig hur du har det, trötthet förstår jag men inte värken.
    Jag finns här, säj till om och när jag kan göra nåt.
    Jag kan iallafall fortsätta se till att du får lida av träningsvärk med jämna mellanrum ;-)

    Och du, skippa sockret nu! *basta*

    Stor kram! ♥

    SvaraRadera